Springsteen på Broadway
Springsteen på Broadway, berättelsen om livet som är så viktig, ingenting annat, berättelsen, livet. Hur du lever det, stort eller kanske smått. Kanske åker du jorden runt och söker, kanske sitter du kvar på platsen du är född på. Det spelar ingen roll, det är livet som är berättelsen och Bruce berättar och som någon klok man sa till mig en gång i tiden, en bra berättelse behöver inte vara sann.
Året när jag fyller 50 bast närmar sig, jag tänker på vad jag fått gjort. Inte mycket egentligen, knegat, drivit företag, lyckats, misslyckats och lyckats igen. Det blev aldrig som jag tänkte mig i tonåren, att jag skulle dra ut i världen. Bort från hemmet, bort från hålan jag föddes i, ut i livet nånstans. Jag visste inte vart, bara bort. Men det blev aldrig så. Jag blev kvar, levde ett liv här. På gott och ont. Så vad fick jag gjort? Inte mycket , jag har knegat och slitit. Hållt på med hundar, plåtat, skrivit, knegat lite till. Inte mycket, som sagt. Men å andra sidan har jag älskat det hela tiden. Jag har älskat att knega, det har aldrig varit en dans på rosor, hard times comes, hard times goes om jag ska citera Springsteen. Så har det varit. Och jag har älskat att vara med mina hundar, älskat att plåta och älskat att skriva. Forma livet, berättelsen. Och jag har älskat kvinnan jag träffade för 20 år sedan, hon som blev min älskade hustru. Kärleken har varit som livet, hard times comes, hard times goes, that`s it liksom men man kämpar på och nu sitter vi här på platsen vi träffades på. Och efter nästan 50 år har jag, nu när jag ser på min familj, börjat förstå vad kärlek är.
Det har funnits en tid när kneget varit psykiskt tungt och tagit över allt, ingen tid för kärlek, hundar, plåtande eller skrivande. Livet är så ibland, men så här när året då jag fyller 50 bast närmar sig så inser jag att jag saknat allt av det där och lite mer därtill.
Snart 50 bast, inte fått gjort så mycket, men jag vaknar varje morgon med känslan av att jag älskar livet. Det är väl det som får bli berättelsen, den om livet, den om kärleken. Och jag tänker att berättelsen är kanske viktigare än livet ibland och om det är så att du kan vakna upp varje dag och känna kärlek till livet och den berättelse du lever, då behöver du inte få en massa stora saker gjorda