End of season
Jaktsäsongen går mot sitt slut, några enstaka fasanjakter i vårt södra grannland kvar, annars är det över för den här säsongen. Sedan börjar träning inför provsäsong, till viss del lite reparationsarbete av de olater som byggts på under jakterna och träning av de svagheter som visat sig. Jakten och proven är det jag tränar för, målet är att mina hundar ska fungera optimalt så som jag tänker mig dem både på prov och på jakt.
Den här säsongen har målet varit att Lego ska ligga i hand och vara både dirigerbar och lyhörd. Någonstans mitt i säsongen såg det mörkt ut, hon gick för första gången någonsin, totalt ur hand och tog tillfället i akt att skapa ett alldeles eget anddrev mitt ute i Kattegatt. Ser jag i backspegeln så var det nog bra, det fick mig att tänka till, intensifiera ansträngningarna och träna mer. Det är lite så jag funkar, ju mer det tar emot desto mer anstränger jag mig. För varje jakt efter det har vi kommit närmre målet och på dagens jakt ligger hon riktigt bra i hand. Dagen började med ett par bra markeringar i hög vass och en lång markering ut på ett fält. Därefter tog vi en lång blind och dold linje som vi spikade samt en markering i vatten där anden dök och jag kunde dirigera henne rätt.
Som avslutning blev det ett par dolda och blinda linjer och dirigeringar vilket hon löste på ett väldigt bra sätt, allt som allt är jag väldigt nöjd, vi åkte och jagade tillsammans och var tillsammans hela dagen. Smolken i bägaren var att hon satt väldigt lös och på ett par av apporterna var hon iväg när jag ropade till kompisen att han kunde skicka sin hund. My bad som man säger, det är något vi behöver träna mer på. Både stadga och att det händer, ropas och sägs saker som är oväntade.
Ibland funderar jag på hur svårt det kan vara, jag följer ett gäng hundsidor på fejjan och ibland dyker det upp frågor om problem som jag undrar över hur de över huvudtaget kan uppstå. Min älskade hustru har gett mig kommentars och inläggsförbud men jag har ju inte gjort som hon säger tidigare så varför nu?
På en av sidorna ställs frågan om vad man ska göra när den unga hunden hoppar på gästerna när de kommer. Jag har lite svårt att förstå frågan, kanske eftersom vi aldrig skulle få problemet. Vi har 6 vuxna hundar hemma och vi är noga med att när det kommer folk så säger vi till hundarna att gå åt sidan, gå in i rummet jämte eller helt enkelt bara lägga av. I min värld är det inte konstigare än så, fast å andra sidan så är det inget märkvärdigt att få hunden att sitta kvar under skyttet heller, så vad vet jag. Det jag vet är att svaren som kom på frågan om att hunden hoppar, de svaren träffar inte sitt mål. De svaren handlar om tekniska lösningar, kasta godis, bär en leksak, be gästerna nonchalera hunden tills den lugnar sig och så vidare och så vidare. Men problemet är inte att hunden hoppar, problemet är att hunden inte har respekt vare sig för sin förare eller de personer den träffar. Eller som en av våra valpköpare uttryckte det, hur skulle de agera om deras barn hämtade landhockeyklubbor och stod och petade på gästerna? Skulle de köpa en påse skumtomtar och slänga ut på golvet för att avleda barnen?Jag skulle i alla fall lära mina barn respekt och uppförande, men å andra sidan så har jag ju en hund med dålig stadga. Men å andra sidan så är hon en jäkligt bra apportör och börjar nu vara riktigt förbar även i svåra jaktsituationer där hon tidigare stängde av och gick in i sin egen värld.
Hoppande hundar, dålig stadga, ibland funderar jag på varför vi gör det så svårt med våra hundar, varför vi inte tar den rakaste och enklaste vägen utan krånglar till det så ofta.
