Författare: andersr

. Nån gång när jag var 11, kanske 12 så knäckte jag skrivandets kod för första gången. Jag minns fortfarande känslan när läraren valde ut min berättelse att läsa upp för klassen. Jag hade skrivit något som var inspirerat av Huset som gud glömde och hin tyckte det var bra. Ruskigt men bra. Detta var

Vi packar husbilen, rullar iväg. Hustrun ska ställa hund, jag är mest chaufför, resenär. För mig är det tystnaden när natten sluter sig omkring oss, whiskyn innan sängdags, känslan av att vakna upp någonstans och friheten i det livet. En höst för 2 år sedan kommer mig till minnes. Hur jag stod och såg ut

. Ytterligare en vandring, en av otaliga. Jag trampar fem, sex kanske sju kilometer om dagen i snitt. Kanske mer, jag vet inte säkert. Höst och vintertid trampar jag de flesta stegen i mörker. Mörker runtomkring, pannlampans ljus som en bubbla runt mitt jag. I februari bryter ljuset fram, det får mig att tänka på

Ekorrarna utanför köksfönstret samlar nötter, min älskade hustru fyller skålar åt dem, hasselnötter och valnötter. Första dagarna tog de allt, sedan sorterade de ut valnötterna, lämnade hasselnötterna. Stormar rullar in, drar över taket, jag tänder brasan och sätter mig i värmen och lyssnar på stormbyar som drar fram.Det är lugnare här, längre norrut är det

Stigarna ovanför vårt hus har trampats upp av jutearbetarna som bodde här uppe. Det låg ett tiotal torp i skogen mellan Oskarström och Slättåkra och det var mellan 2 till 4 kilometer ner till fabriken. För de som jobbade där gällde det att trampa på, 12 timmars arbetsdag och bara mörker under årets höst och

Julafton 2018 är bara någon minut gammal. Huset är tyst och stilla, hustrun sover, barnen sover, hundarna sover. Lite då och då knorrar någon av hundarna till lite och sträcker på sig. Cockern och gammelkatten trycker sig intill mig. Jag sitter uppe, inte utav någon särskild anledning, kanske för känslan av tid. En känsla som

Vintern blir oftast inte så mycket här i söder. Några dagar med snöfall och kanske lite samma med kyla. Sedan tar regn, plusgrader och blåst sin skörd och lämnar mörker och slask efter sig. Inte för att det spelar någon större roll för mig, jag tycker lika illa om snö som slask som kyla. Och