Kategori: Family

Som sommar

det var sommaren det var efter våren  det var före hösten vägarna vi åkte var tomma och borde haft vårt namn  och jag tänkte att om sommaren ska vara kort så ska det vara just dessa dagarna 

Poem to the Fading light of the Evening

Ljuset faller, det är just inte mycket mer Eller så kanske det är mer än så Det är Rönnerdahls tärna som dyker i hans vik, den som nu svävar över våra huvud, den som vi ser Det är du och kvällen och allt jag kan få Det är timmen, magisk, stillsam, flyktigt på väg mot

Doglife III

Man kan köpa en fin hund för pengar, men inte dess svansviftning Josh Billings (1818-1885)

Balladen om Sure-Glenn

. Coronatider till trots så tar vi husbilen på en lokal roadtrip. Korta avstånd, ut till platser där vi kan bara vara och umgås, gå med hundarna, träna. Sovplatser väljer vi som vi brukar, ibland där vi är, ibland letar vi upp något bra ställe i närheten. Hittar vi inget funkar plan B, en parkering

Doglife II

. Hundar är inte hela vårt liv, men de gör vårt liv helt. Roger Carras

Husbilsliv

Det är något speciellt med att ge sig ut på vägen med husbilen. Att vara på väg någonstans och att somna och vakna på en ny plats. Tystnaden, stillheten, en värld i världen, en ö någonstans mitt i livet. Hustrun har gått och lagt sig, ungarna ligger och småbusar så att husbilen gungar lätt. Jag

In time

. In time The hardest rock breaks And the tallest three bends And the greenest grass dries

Och skogen och tystnaden

. Skogen, tystnaden.  Ovanför vårat finns kilometer efter kilometer med skog och stigar. Vindlande snirkliga stigar som letar sig fram mellan grusvägar. Några av dem har funnits sedan industrialiseringens tid i början av 1900-talet. Upptrampade av de som bodde i torpen någonstans mellan Oskarström och Slättåkra, stigar ner till Jutefabriken, 12 timmars arbetsskift 6 dagar

Lyckat och misslyckat

. För ett par veckor sedan fick jag tillbaka lusten att fotografera, bara sådär på något sätt. En intressant och inspirerande dag tillsammans med polarna och en utställning med Moriyama verkade vara det som behövdes. Och känslan av anspråkslöshet mot fotografin som Moriyama förmedlar. Jag kollade på en intervju med honom, han hade en downperiod