Kategori: Notes

[envira-gallery id=”430″] det var sommaren det var efter våren  det var före hösten vägarna vi åkte var tomma och borde haft vårt namn  och jag tänkte att om sommaren ska vara kort så ska det vara just dessa dagarna 

[envira-gallery id=”420″] Ljuset faller, det är just inte mycket mer Eller så kanske det är mer än så Det är Rönnerdahls tärna som dyker i hans vik, den som nu svävar över våra huvud, den som vi ser Det är du och kvällen och allt jag kan få Det är timmen, magisk, stillsam, flyktigt på

[envira-gallery id=”412″] En stillsam junikväll, någonstans ovanför mitt huvud kvittrar koltrasten en berättelse om sin plats på jorden, en berättelse om sitt liv. Lite längre bort svarar en annan. Samma berättelse fast en annan, en annorlunda. Det är som livet, vi lever samma liv fast annorlunda. Koltrastens sång och tystnaden för mig längs stigarna, jag

. Coronatider till trots så tar vi husbilen på en lokal roadtrip. Korta avstånd, ut till platser där vi kan bara vara och umgås, gå med hundarna, träna. Sovplatser väljer vi som vi brukar, ibland där vi är, ibland letar vi upp något bra ställe i närheten. Hittar vi inget funkar plan B, en parkering

. Hundar är inte hela vårt liv, men de gör vårt liv helt. Roger Carras

Ju mer jag ser av människorna, desto mer tycker jag om hundar. Madame de Staël (1766-1817) 

Det är något speciellt med att ge sig ut på vägen med husbilen. Att vara på väg någonstans och att somna och vakna på en ny plats. Tystnaden, stillheten, en värld i världen, en ö någonstans mitt i livet. Hustrun har gått och lagt sig, ungarna ligger och småbusar så att husbilen gungar lätt. Jag

. In time The hardest rock breaks And the tallest three bends And the greenest grass dries

. Nån gång när jag var 11, kanske 12 så knäckte jag skrivandets kod för första gången. Jag minns fortfarande känslan när läraren valde ut min berättelse att läsa upp för klassen. Jag hade skrivit något som var inspirerat av Huset som gud glömde och hin tyckte det var bra. Ruskigt men bra. Detta var