End of season
Jaktsäsongen går mot sitt slut, några enstaka fasanjakter i vårt södra grannland kvar, annars är det över för den här säsongen. Sedan börjar träning inför provsäsong, till viss del lite reparationsarbete av de olater som byggts på under jakterna och träning av de svagheter som visat sig. Jakten och proven är det jag tränar för,
To be back….
Jag kollar in min gamla blogg och inser att tiden går snabbt, alldeles för snabbt kanske men det är så livet är och det är så vi får leva det, det finns liksom inga alternativ. Runt omkring mig samlas decembermörker och kyla och i år är kylan värre. Egentligen kanske den inte är det, egentligen
Balladen om Sure-Glenn
. Coronatider till trots så tar vi husbilen på en lokal roadtrip. Korta avstånd, ut till platser där vi kan bara vara och umgås, gå med hundarna, träna. Sovplatser väljer vi som vi brukar, ibland där vi är, ibland letar vi upp något bra ställe i närheten. Hittar vi inget funkar plan B, en parkering
Doglife
Ju mer jag ser av människorna, desto mer tycker jag om hundar. Madame de Staël (1766-1817)
When I get younger
I’m gonna dance with fools and dine with kings I’m gonna hear the bells of Paris ring I’m gonna carve an angel out of wood I’m gonna give up cigarettes for good I’m gonna find the perfect words to say So the one I love won’t walk away When I get younger When I get
Jag minns en sommar
. Ytterligare en vandring, en av otaliga. Jag trampar fem, sex kanske sju kilometer om dagen i snitt. Kanske mer, jag vet inte säkert. Höst och vintertid trampar jag de flesta stegen i mörker. Mörker runtomkring, pannlampans ljus som en bubbla runt mitt jag. I februari bryter ljuset fram, det får mig att tänka på
It`s a dogs life
Ekorrarna utanför köksfönstret samlar nötter, min älskade hustru fyller skålar åt dem, hasselnötter och valnötter. Första dagarna tog de allt, sedan sorterade de ut valnötterna, lämnade hasselnötterna. Stormar rullar in, drar över taket, jag tänder brasan och sätter mig i värmen och lyssnar på stormbyar som drar fram.Det är lugnare här, längre norrut är det
Let the days count
Stigarna ovanför vårt hus har trampats upp av jutearbetarna som bodde här uppe. Det låg ett tiotal torp i skogen mellan Oskarström och Slättåkra och det var mellan 2 till 4 kilometer ner till fabriken. För de som jobbade där gällde det att trampa på, 12 timmars arbetsdag och bara mörker under årets höst och
Tiden
Julafton 2018 är bara någon minut gammal. Huset är tyst och stilla, hustrun sover, barnen sover, hundarna sover. Lite då och då knorrar någon av hundarna till lite och sträcker på sig. Cockern och gammelkatten trycker sig intill mig. Jag sitter uppe, inte utav någon särskild anledning, kanske för känslan av tid. En känsla som
Something like winter
Vintern blir oftast inte så mycket här i söder. Några dagar med snöfall och kanske lite samma med kyla. Sedan tar regn, plusgrader och blåst sin skörd och lämnar mörker och slask efter sig. Inte för att det spelar någon större roll för mig, jag tycker lika illa om snö som slask som kyla. Och