Poem to the Fading light of the Evening
[envira-gallery id=”420″] Ljuset faller, det är just inte mycket mer Eller så kanske det är mer än så Det är Rönnerdahls tärna som dyker i hans vik, den som nu svävar över våra huvud, den som vi ser Det är du och kvällen och allt jag kan få Det är timmen, magisk, stillsam, flyktigt på
Husbilsliv
Det är något speciellt med att ge sig ut på vägen med husbilen. Att vara på väg någonstans och att somna och vakna på en ny plats. Tystnaden, stillheten, en värld i världen, en ö någonstans mitt i livet. Hustrun har gått och lagt sig, ungarna ligger och småbusar så att husbilen gungar lätt. Jag
Årets första tripp
Vi packar husbilen, rullar iväg. Hustrun ska ställa hund, jag är mest chaufför, resenär. För mig är det tystnaden när natten sluter sig omkring oss, whiskyn innan sängdags, känslan av att vakna upp någonstans och friheten i det livet. En höst för 2 år sedan kommer mig till minnes. Hur jag stod och såg ut